malinnordmark

Ååh vilken dag..

Nu kanske ni tror att jag är helt urstressad och förtvivlad. Men nej, jag är glad och jag har ett pirr i magen, kanske är det höstpirret, eller så är det bara att killen som har sitt kontorsrum bredvid mig lyssnar på asbra musik.

Det är konstigt att få lyssna på bra musik på jobbet. När det väl spelas musik brukar det ofta bara vara radiobajsmusik men nu är det ju riktigt bra… fast oj, man ska inte säga för mycket för nu hör jag Robyn… uääh.

I alla fall, musik! Jag är lite splittrad angående musik, att lyssna på musik nuförtiden framkallar bara ångestkänslor, kanske är det höstångest eller så är det att jag har dåligt samvete för att jag inte sysslar med musik nog ofta. Jag vet ju knappt vem jag är nu när jag inte skriver så mycket låtar.

Det värsta är hur besvikna alla blir när dom hör att jag mer eller mindre har slutat. Det är svårt för mig att bestämma vad jag själv vill när jag så lätt tar in andras åsikter och känner mig pressad.

Det första jag ska prova är att försöka skriva en låt enbart för min skull (det kommer bli OTROLIGT svårt) och se om jag gillar det, alltså en låt som jag skriver utan att tänka vad andra ska tänka om den och utan att visa den för någon.

Jag vet att många säger att ”jag gör min egen grej och skiter i vad andra tycker” men jag vet också att känslan när man får beröm är tillfredsställande för alla, även dom som skiter i vad andra tycker…..eller, så är det väl?

En rolig del i att skapa något är såklart att visa det för andra men det är viktigt för mig att jag vet att delen där jag tycker att det är roligt själv är större!

Aaah, kolla där, nu är höstpirret i magen borta och musiken har tystnat. Jag fick lite onsdagsblues nu, lite skönt, lite oskönt!

 HEJDÅ:D

 PS.

Coolt, jag läste just i en kalender med ordspråk och hittade ett som passar just här:

Den som endast söker applåder utifrån har lagt sin lycka i andras händer

-Någon djup person

Nu är det dags igen för mig att FARA hem till Piteå, dock inte av den roligaste anledningen men det ska bli kul ändå!!

Jag packade igår på tio minuter, endast en ryggsäck har jag med mig. Det är skönt att resa lätt, man slipper oroa sig om man har glömt något och det bästa av allt är att man slipper vänta på väskorna när man kommer fram. Fast känslan av att ha glömt något kommer nog ändå automatiskt för mig när jag bara har med mig en ynka ryggsäck, jaja, tur att man har Mamma och Pernillas garderober också.
-

Nu när jag bara är hemma ibland så tycker jag att det är okej att rota i min familjs garderober men jag förstår nu hur jobbig jag har varit under åren som klädtjuv utan lånelöfte.
-

Med erfarenhet av hur det är att plocka upp efter andra (på jobbet) som lämnar saker hit och dit som små barn så är jag också lite arg på mig själv för att jag alltid gjorde det hemma och kanske fortfarande gör det ibland.
-

Skillnaden från nu och då är att nu får jag plocka upp min egen skit och då gjorde alltid mamma det. Nu vet jag ju hur det är att komma hem från en jobbig jobbdag och städa.
-

Städa kommer man aldrig undan men man vill ju inte städa efter någon annans onödiga stökigheter också. Så förlåt till mamma, nu förstår jag varför man vill ha rent hemma (annars blir det kaos i hjärnan) och jag förstår att man inte vill spendera sin lediga tid med att gå och plocka upp efter sin stökiga dotter.
-

Så nu kommer den stora frågan, vad ska jag göra för att mina barn inte ska vara lika slarviga som jag? Jag tror jag måste fråga Chrilles föräldrar, jag har alltid varit imponerad av hans hålla ordning skills!

Förra helgen när vi satt i Yaminas lägenhet och drack vin så kände jag något som jag aldrig medvetet har känt innan. Jag fick helt plötsligt insikt om att nu skulle bli en ny period i mitt liv.

Jag vet inte om det är så för alla (men jag tror det), men när jag tänker tillbaka på mitt liv tänker jag  i olika perioder och  perioderna är ofta kopplad till en person, en doft, en känsla osvosv…

Så när jag satt där i ett rum med tre av de viktigaste människorna i mitt liv (det finns många andra viktigaste människor i mitt liv med, gråt inte Mamma!) och kollade ut över cruisingen utanför så insåg jag att nu börjar en ny period och jag ska se till den kopplas till en bra känsla, bra personer och riktigt underbara dofter så att jag kan titta tillbaka på den och le.

Ha en fin helg alla internetkompisar!

Sitter på jobbet och läser lite på nätet, stör mig lite för mycket på människor som jag inte ens känner (som bloggar) och dricker the. Jag äter även läkerol och om jag känner mig själv rätt så börjar det snart bubbla i min mage.. men det är så gott så att jag inte kan låta bli.

Igår hade jag och Amanda en kväll av skräck. Vi skulle precis gå och lägga oss, jag skulle stänga fönstret och hör världens getingsurr. Jag sprang iväg och skrek som en äkta flicka och Amanda gick för att spraya ner den med hårspray. Men detta var ingen vanlig geting, det var en getingmutant som såg ut lite som en skalbagge….. med skal och allt.

Modig som Amanda är tog hon fram dammsugaren och sög in den jäveln. Eftersom att den hade ett mutantskal så kunde vi inte vara säkra på att den var död så vi började dammsuga upp makaroner så att den skulle dö av smällen.

Men tänk om mutanten skulle föda småmutanter? Vi tog ut dammsugaren till sopnedkastet och tog ut dammsugarpåsen och slängde den. Sen kunde vi känna oss trygga.

Jag har aldrig sett någon så stor och läskig getingskalbaggemutant i hela mitt liv

Nu sitter jag på jobbet för en lugn stund med er. Det är svårt när man kommer till ett ställe som det var längesedan man var på sist, man glömmer vilket sätt just det stället gör saker på. Egentligen är det inte så står skillnad på de olika receptionerna, oftast samma grund, men man glömmer vilka regler och undantag det är på olika ställen.

 Jag är dock riktigt glad över att jag kommer att få vara på detta ställe i tre veckor. Tre hela veckor, det är ju nästan så att man kommer lära känna någon och kanske lära sig ett namn eller tre.

I helgen har vi festat och latat oss. Kvällarna blev festliga och dagarna blev i äkta slö/sova/äta-anda . Nu, åter igen ska jag ta tag i min fetma och försöka tappa den. Wiiiiiie! Önska mig lycka till.

Sitter i Yaminas lägenhet och dricker bort mina sorger. Inte för att jag har så många men.. Ville bara att ni skulle tycka att jag var cool.

Nu ska jag vara social, hejdå!!

Nu är semestern helt slut och jag mår inte helt dåligt över det. Det var inte jättejobbigt att stiga upp idag och jag har nästan ingen jobbångest.

Svårt var det dock att somna igår men jag blev ompysslad av Chrille med lite massage och nerbäddning i soffan.

Jag kände mig lite som ett barn igår. Jag blir så när jag åker hem från Piteå, helt nollställd i skallen. Då hjälper det att ha en fin pojke som gör livet lite lättare, tur att jag inte åkte hem helt själv.

Nu tror jag att jag ska blunda lite innan jag är framme i Kista, ha en fin dag medmänniskor!

Fler bilder från julen kommer snart :)